Liljeholmen - Från industriförort till stad i staden
Liljeholmen - Frånindustriförort till stad i staden
Liljeholmen i södra Stockholm har en särställning i svensk stadsutveckling. Det som idag är ett livligt stadsområde med moderna bostäder, strandpromenader och kollektivtrafikens noder var en gång Sveriges första förort - en plats där industrin grodde, och där arbetare slog sig ner utanför stadens tullar. Men hur började det?
Förorten tar form - en följd av industrialismen
I mitten av 1800-talet började Stockholm växa ur sina trånga ramar innanför tullarna. Industrialiseringen förändrade stadens behov och befolkningsmängden ökade snabbt. Liljeholmen låg strategiskt vid Årstavikens strand - med närhet till vattenvägar, men utanför tullgränsen där det var billigare att bedriva verksamhet. År 1860 öppnades Liljeholmens station på den nybyggda Västra stambanan, och året därpå invigdes Sveriges första hästdragna spårväg - mellan Slussen och Liljeholmen. Det markerade starten på en ny epok: för första gången kunde folk bo och arbeta utanför stadskärnan.
Pionjärer och tidiga industrier
En central gestalt i Liljeholmens tidiga historia är Johan August Gripenstedt, dåvarande finansminister, som drev på byggandet av järnvägar i Sverige. Hans vision om industrins tillväxt låg till grund för utvecklingen. Den första riktigt stora industrin som etablerade sig i området var Liljeholmens Stearinfabrik, grundad 1839 av Lars Johan Hierta - samma man som startade Aftonbladet. Fabriken flyttade till Liljeholmen på 1860-talet och blev snabbt en viktig arbetsgivare. Även andra industrier följde: bryggerier, verkstäder och spannmålslager uppfördes i snabb takt längs Mälarens strand.
Arbetarstadsdel med själ
Liljeholmen blev tidigt ett hem för arbetarklassen. Bostäderna var enkla men låg nära jobben, och små trädgårdar började växa fram mellan husen. Området blev känt för sin starka lokalidentitet och sina föreningar. Här fanns Folkets Hus, fackföreningsrörelser och efter hand också skolor och affärer. Ett klassiskt inslag var koloniområdena, där arbetarna kunde odla potatis och ha en liten stuga. Många av dessa finns kvar än idag, som på Nybohov och Ekensberg.
Från fabrik till framtidsstad
Efter andra världskriget började en långsam nedgång för industrin i Liljeholmen. Under 1960- och 70-talet förändrades stadsdelen kraftigt - delar revs, andra moderniserades. Men det var först på 2000-talet som det verkliga lyftet kom: gamla hamn- och fabriksområden längs vattnet började omvandlas till bostadsområden med ny arkitektur och hög miljöprofil. Liljeholmskajen, tidigare industrimark, är idag en tät och populär stadsdel med badbryggor, restauranger, gym och gallerior. Utsikten mot Årstaviken, kombinerat med nya bostadshus i glas och stål, har gett området ett helt nytt ansikte.
Kända händelser och profiler
Liljeholmen har sett sin del av historiska händelser - både vardagliga och dramatiska. Under oroligheterna 1917 (de så kallade hungerkravallerna) samlades upprörda människor vid Liljeholmens livsmedelslager. Den nära kopplingen mellan Liljeholmen och arbetarrörelsen har också präglat områdets kultur och politik. Bland kända profiler märks inte minst Lars Johan Hierta, men också Sven Wallander, arkitekten bakom många av de tidiga folkhemsbostäderna i området under 1930-talet. Även artisten Cornelis Vreeswijk bodde periodvis i närliggande Gröndal - ett område som delade mycket av Liljeholmens historia.
Från Sveriges första förort till modern knutpunkt
Idag är Liljeholmen en viktig kollektivtrafiknod med tunnelbana, tvärbana och pendeltåg inom gångavstånd. Den gamla industriförorten är numera en stadsdel i ständig förvandling, där historien finns kvar i husgrunder och gatunamn, men där framtiden stavas tät blandstad, grön profil - och kanske en ny tunnelbanelinje i gult.
Kommentarer
Skicka en kommentar